som en bris från en tid där allt vårt stod högt i lågor
vände du kikaren mot en tom horisont.
havet verkar så oändligt varje gång man söker;
svar på när land planerar att skymtas,
svar på när botten skrapar i.
kryptiska svarta saltvattensvidder
men strömmarna verkar ha planer för oss;
en dag står jag här alldeles ensam,
en dag är du någon annanstans.
som en bris från en tid där allt vårt är minnen blott,
jag håller tyst och härdar ut,tiden tränger oss båda.
för jag vet att du måste åka,
jag vet att jag aldrig kan hålla dig kvar.
jag vet, jag vet, du kan inte stanna,
jag vet jag kan aldrig hindra dig.
men ändå hägrar hoppet som uppskjutet ur ofruktbar mark.
molntäcket bryts, där står solen och flinar,
och störtas likt en oönskad gäst.
när landstrimmor skär liksom färg genom diset,
och lukten av bränders stickande rök.
slutet är här, vi har nått dit vi färdats
slutet är här, vi har hittat tillbaks.
och må sorgens små jävla händer sträcka sig efter mig.
ska jag gräva ner alltsammans för att starta om,
eller räkna dagar en för en tills du är tillbaka?
ska jag låta allting brinna, eller rädda det som går?
jag säger; fäst blicken upp mot skyn, jag sänder dig en röksignal.
Toronto band Respire deliver a post-hardcore tour de force on the largest scale possible, orchestrally rich and incessantly uncompromising. Bandcamp New & Notable Jan 6, 2021